Emma skickar ett sms: ”Jag tänker på dig, du är världens bästa och du klarar allt. Glöm inte det. Puss!!!”
Det är ljug förstås. Jag är värdelös och jag klarar inte ett skit.
Men jag blir glad ändå.
John och Olivia har det perfekta förhållandet, de bor i stort sett med varandra. Men så en dag, blir Olivia dumpad. Allt går bra till en början, men när Olivia börjar inse att John, snygg-John, faktiskt har lämnat henne, så vänds allting upp och ner. Hur ska Olivia kunna leva utan John vid sin sida?
Tillsammans med sin bästa vän Emma, startar hon ett mål. Operation-vinna-tillbaka-Johns-hjärta. Också kallad operation-fågelbajs.
Men eftersom saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig, så börjar Olivias tankar om att hon kanske inte vill ha tillbaka John, komma fram. Varför ens försöka, John vill ju inte längre? Och vad behövde hon John till, det fanns massor av andra killar.
Så en del andra killar började komma in i bilden. Så som Danijel och Kalle. Till och med Tor. Världens bästa Tor.
Tankarna snurrade i Olivias huvud. Hade Danijel rätt? Att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg, och ligga när man är kåt?
Olivia äcklas av sig själv. Hon äcklas av vad hon har blivit. En slampa. Är det så lätt som Danijel säger, eller är Olivia den som bara kysser dem hon älskar?
Den här romanen är skriven av Sara Ohlsson. Det är en ungdomsbok som jag själv skulle rekommendera till tjejer. Boken tar upp den viktiga delen av att tjejer blir just slampor, men killar blir ingenting. Men också att kärleken kan göra ont, men att man kanske borde lära sig leva med det.
Boken förmedlar vad riktiga vänner är, och att när livet är som tuffast, så hjälper det inte att ge upp.
När jag läste boken, var jag i en stad. Ingen jättestor stad, men tillräckligt stor för att behöva åka buss till de olika ställena.
Hemma hos Olivia fick jag bilden av att allt var ganska jobbigt. Inte de nyaste prylarna och inte heller rent i varenda lilla hörn. Saker fanns lite överallt, men fortfarande var det ett väldigt fint hem.
Olivia som boken handlar om är en 17 årig tjej. Det är inte lätt att leva när livet går från att vara perfekt till att vara ingenting. Utan hon försöker sig fram, och liksom hoppas på det bästa.
Jag ser Olivia som en omtänksam och ödmjuk tjej, som skulle kunna vara en förebild för många. En tjej som är sig själv till 100% och liksom tar var dag som den kommer.
Under bokens gång förändras Olivia hela tiden. Hon mognar och i slutet av boken tar hon till och med riktigt svåra beslut, som kom från hjärtat.
Något av det viktigaste när jag läser en bok är hur författaren har skrivit boken. Den här boken är ett perfekt exempel på vad jag gillar.
Författaren har skrivit enkla meningar, men ändå fått det att låta så otroligt fint. På något vis lyckas hon göra det genom hela boken, och det ger ett stor plus för mig. Ett litet exempel från boken är: John ringer och jag svarar inte. Han lämnar ett långt meddelande om att han tänker på mig och vill ses, han vill veta hur jag mår, säger han. Han vill att vi fortfarande ska vara vänner. Jag tänker att vi kanske faktiskt inte ens var vänner när vi var ihop.
Att boken berättas ur Olivias perspektiv är också positivt enligt mig. När jag läser böcker som berättas ur huvudpersonens perspektiv, kommer jag in i boken lättare och den känns mer verklighetstrogen.
Jag rekommenderar verkligen boken till andra, men jag kan inte säga vad det speciella med boken var att jag inte kunde sluta läsa den.
Jag kunde inte sluta läsa den, den var som fastklistrad i min hand från att jag fick den tills den var utläst. Men ändå kan jag inte säga varför.
Genom hela boken finns det inga onödiga svängar, utan boken är väldigt lättläst. Samtidigt så är boken full av känslor och tankar. Kanske är det därför jag inte kunde släppa boken?
Författaren har skrivit två andra böcker som heter Här ligger jag och blöder och Ju fortare jag går, desto mindre är jag. Jag skulle helt klart vilja läsa de böckerna också, för att se om de är lika fängslade som denna boken.
